bara början
Jag är född och är uppvuxen mina första tio år i Linköping, Lantmannagatan 61. Det va på den tiden man använde sig av hemtelefon, 013 - 21 04 66, mhm .. Morsan satt ofta under fläkten, rökte "white prince" och pratade skvaller med någon kompis. Jag hade en bra uppfostring tycker jag. Hon va snäll men hård om man säger så.
Jag fick inte lämna bordet innan jag ätit upp (tallriken skulle vara ren). Jag kunde sitta i flera timmar o valde jag att lämna bordet iaf? Då fick jag utegånsförbud resten av dagen. Borsta tänderna varje morgon och kväll i exakt 2 minuter, och det kontrollera hon med en mat-timer. Godis fick jag bara äta på lördagar o när jag blev äldre fick jag 5kr i avdrag på månadspengen för varje minut jag va försenad. Hon kunde va en jävla kärring, men älskad ändå. Svära fick jag inte göra och jag vet att år 92 blev det olagligt att slå barn. Men trots det fick jag smäll i baken om jag varit riktigt dum. Jag skojar inte, ibland kunde jag få en feting till smäll (på rumpan alltså). Mamma hade aldrig stökigt i hemmet o vi va även tvugna att bädda sängen innan vi lämnade hemmet för att gå till skolan. Jag kan inte ens minnas att det va stökigt hemma nångång. Ja, visst, det kan nog bero på att mamma var sjukskriven, alltså förtids pensionerad pga tumör, men det ska jag skriva mer om en annan dag.
Man kan säga att morsan va en jävel på att ljuga också, jag trodde på tomten tills jag va typ 10 år? wtf.. Anledningen till det va för att vi flyttade till Mjölby och vi firade inte Jul tillsammans med min styvfar mer. Istället för att jag, mamma och min syster skulle sitta själva så valde vi att fira tillsammans med en del av våran släkt. Inget va som förr och det skulle inte blir det heller. Tänk om man kunde se in i framtiden, då skulle vi aldrig ha flyttat hit. För bara ett år senare skulle nåt hända som inte skulle få hända. Inte mig, inte dig och inte någon. Men även om vi säger så, och jobbar tillsammans på en förändring så blir ändå totalt fyra barn, varje minut sexuellt utnyttjade i den här världen. Jag är ett av dessa barn, idag vet jag att det inte var mitt fel. Jag hamnade i fel händer, hos fel man. Jag kunde ha förhindrat det, men jag gjorde det inte. Jag kunde ha polisanmält det, men jag gjorde det inte. Varför? Jag va bara ett barn, jag va rädd och jag förstod inte då hur allvarligt det var. Jag va ju bara 11 år ..